091217_217

Planering, drömmande, förhoppningar och mer planering

Vi planerar, förbättrar, drömmer och funderar. På allt känns det som, men egentligen är det flytt och bröllop som tar upp alla våra tankar för stunden. Denna tid, nästa månad, är lägenheten i Västerås bara ett minne, och livet i Fellingsbro har börjat. Om 3 månader vaknar vi idag upp på ett hotell i Örebro, efter att ha spenderat vår första natt som fru och man. Två så overkliga tankar, men ändå så riktiga.

Lägenheten går framåt, köket är klart sånär som på lite lister och målning av skafferidörrar. Badrummet saknar toalett (men finns enskild toa), och eventuellt tar vi bort badkar och gör om till dusch istället, men det får tiden utvisa. Vardagsrummet är helt klart. Målat och tapetserat. Sovrummet är målat och blir tapetserat i veckan. Garderobsrummet är spacklat och slipat och ska målas. Hallen är gipsad, och spacklad och ska målas. Mitt i allt fix hittade vi ett litet utrymme på kanske 150x60cm där vi ska skapa klädochskoförvaring i hallen. Hatthylla ska sättas in, skohyllor ska byggas, men först måste det gipsas, spacklas och målas där. Lägenheten är dock helt beboelig nu, vi kan flytta in.
Förutom att internet behöver ordnas, vilket kan ta någon vecka till då lite sladdar måste bytas ut. Planen är dock att flyttlasset ska gå om en vecka.

Bröllopet går framåt det med, just nu väntar vi in svar ifrån alla inbjudna, därefter kan mat osv börja räknas på. Allt är dock redan bestämt, men återstår en del funderingar om hur själva dagen ska utformas. Hur kvällen ska vara, ska vi ha några lekar? Vad får gästerna underhålla sig med när vi fotograferas? Lite sådana frågor.

Gjorde även min sista skoldag igår, helt overkligt att jag på 10 veckor inte har ett krav om att jag måste befinna mig på en specifik plats. Jag har inga lektioner, inga gruppträffar, inga tentor. Däremot kommer jag ju pligga på distans, men där sköter jag min egen tid och det är även på halvfart, så inte alls samma tempo som jag är van vid.

Är det nu livet börjar reda ut sig? Kan vi få börja landa nu och bygga framåt? Hittills har det varit mycket ett steg fram, fem steg bak. En ständig stress och ångest som jag inte vill ha i mitt liv. Jag vill få tillbaka lite livsglädje, ha inspiration, komma igång och fota och känna en vilja. En vilja att göra något, Inte ett måste, ett ständigt måste, klumpen som alltid finns i bröstkorgen kan få börja lösas upp. Sen förstår jag att allt kommer inte bli guld och gröna skogar för att vi flyttar, men närheten till föräldragården och skogen kommer lyfta en stor sten ifrån mig.