071417_190

Molly

Blev en väldigt spontan fototur med syster igår, så passade på att ta några bilder på Molly också. Det är verkligen en utmaning, för helst är hon så nära mig som möjligt. Den sista bilden, när hon ligger ned, så låg jag på mage, hon kom och la sig och jag backade bak. Hon kom efter, så fortsatte vi så ett tag tills hon stannade kvar en liten stund.
Den övre har min syster lockat henne till sig, och sen har jag kallat tillbaka till mig.
Tog även ett gäng bilder på syrran, samt att det blev några på hennes hund, Iller. De kommer senare.

Nu har vi bott över en vecka i nya lägenheten, och trivs bra! Nästan alla kartonger är urplockade, men det finns en del småpill kvar. Diverse inredningsdetaljer som ska hitta sin plats och så, men tänker inte ha så bråttom med det. Låta saker och ting växa fram.

071417_190

In a dream one more day

Mina fina flickor.
Måste dock medge att bilden är manipulerad, och de stod inte sådär fint bredvid varandra när bilden togs. Flippa skulle aldrig låta Molly ha en pinne för sig själv, utan skogens alla pinnar är Flippas.
Grundbilden är den på Flippa, sedan har jag lagt in Molly i efterhand.

Jag och S var ut i skogen och hjälpte hans lillebror fixa sitt läger inför Eleria, som startade igår. I söndags var vi ut och satte upp allting, och jag passade på att fota hundarna lite, och få lufta kameran. Det blir bara allt mer sällan, men i juni hoppas jag detta kommer ändras, för då kommer en stor förändring ske i mitt och S’s liv.

071417_190

Spontanitet börjar bli en vana.


Igår, efter en halv dags tentaplugg, så snabbade jag och syrran ihop vårt pick och pack, och åkte ut till Björnön. Fort fick det gå, för det var bara 1-2 timmar kvar tills solen försvann, men ut kom vi.
Tack vare två frigolitskivor och en reflexskärm lyckades vi få ett helt okej ljus, med de förhållanden vi hade. Ett bra exempel på att det inte alltid behöver vara dyrt eller avancerat för ett bra resultat!


Såhär såg det ut när jag tog bilderna längst upp i inlägget. Frigolitskivorna var helt klart värda sin vikt i guld, nu är de ju väldigt lätta, något som ökade deras värde. Otroligt lätta att placera där man vill ha dem, och går att luta mot nästan ett grässtrå. Reflexskärmen med sin runda form har en tendens att vilja rulla iväg.

Denna fotografering födde dock nya idéer och kan ses som en testrunda. Vi har location (helt underbar med Sleepy-Hollow känsla), kläderna, håret och sminket, sen ska till lite andra saker bara för att bli helt perfekt.
Idén till hela den här session föddes ut detta blogginlägg, som jag ramlade över. Bilden i mitten, med gammelrosa klänning och den kalla skogen fick det att klia i fingrarna på oss, och det här blev vårt resultat.

071417_190

Busiga dramaqueen

Igår när jag var ut och fotade med Jasmin så passade vi på att ta lite bilder på Molly också, sista bilden har faktiskt Jasmin tagit och tycker den beskriver Mollys humör ganska bra. Det är nämligen väldigt svårt att fotografera henne själv, då hon gärna är väldigt nära, men med Jasmin, som är hennes förra ägare, så går det. Då lockas hon iväg.
Flippa är betydligt enklare, då hon går att säga åt att gå iväg, eller bara kasta en pinne.

Nu ä’r Molly oklippt och lortig på bilderna, men det är lite så hon ser ut. Tovorna kommer snabbt också, speciellt ute i naturen, så hem och in i badkar och tvättas för hennes del.

071417_190

Vilse i skogen

Idag har vi varit på dop utav min brorsdotter, Ellen. Det var nästan så att vi missade det. Vi åkte hem till min syster, plockade upp henne, hennes karl och hennes son, och åkte sedan mot Köping. Efter lite miss i tankearbetet av min karl, så kom vi på fel sida av Köping. Vi hade gott om tid, så det gjorde inte så mycket. När vi sedan missade första avfarten till Odensvi blev det lite svettigare, andra avfarten kom vi av på.
Vi kör en bit, och gps:en säger åt oss att ta vänster i T-korsningen, men det står Odensvi 3 åt höger. Vi väljer att följa gps:en, och den tar oss ungefär 2 km ut i skogen och meddelar stolt att kyrkan ska ligga till höger. När vi saktar in och kollar in i skogsdungen, som ligger på ängen, utan infartsvägar så inser vi att vi har kommit fel. Vänder och provar mot Odensvi, och syrran skriver in Odensvi Kyrka i sin telefon, och vi kommer åt rätt hål. 2 minuter innan ceremonin ska börja är vi på plats.
Halvt springer in i kyrkan, och jag får min vanliga känsla av att man kommer in med buller och brak.
Vi fick se Ellen bli döpt, äta min livs första dop-taco och njuta av lite glass med hemmagjord kolasås (himmelskt god) av min svägerska Karin, och hinna hem för att ta en vända på Baushaus med syrran. Inhandling av lite fotorekvisita och lite test står på schemat framöver.