091217_217

Planering, drömmande, förhoppningar och mer planering

Vi planerar, förbättrar, drömmer och funderar. På allt känns det som, men egentligen är det flytt och bröllop som tar upp alla våra tankar för stunden. Denna tid, nästa månad, är lägenheten i Västerås bara ett minne, och livet i Fellingsbro har börjat. Om 3 månader vaknar vi idag upp på ett hotell i Örebro, efter att ha spenderat vår första natt som fru och man. Två så overkliga tankar, men ändå så riktiga.

Lägenheten går framåt, köket är klart sånär som på lite lister och målning av skafferidörrar. Badrummet saknar toalett (men finns enskild toa), och eventuellt tar vi bort badkar och gör om till dusch istället, men det får tiden utvisa. Vardagsrummet är helt klart. Målat och tapetserat. Sovrummet är målat och blir tapetserat i veckan. Garderobsrummet är spacklat och slipat och ska målas. Hallen är gipsad, och spacklad och ska målas. Mitt i allt fix hittade vi ett litet utrymme på kanske 150x60cm där vi ska skapa klädochskoförvaring i hallen. Hatthylla ska sättas in, skohyllor ska byggas, men först måste det gipsas, spacklas och målas där. Lägenheten är dock helt beboelig nu, vi kan flytta in.
Förutom att internet behöver ordnas, vilket kan ta någon vecka till då lite sladdar måste bytas ut. Planen är dock att flyttlasset ska gå om en vecka.

Bröllopet går framåt det med, just nu väntar vi in svar ifrån alla inbjudna, därefter kan mat osv börja räknas på. Allt är dock redan bestämt, men återstår en del funderingar om hur själva dagen ska utformas. Hur kvällen ska vara, ska vi ha några lekar? Vad får gästerna underhålla sig med när vi fotograferas? Lite sådana frågor.

Gjorde även min sista skoldag igår, helt overkligt att jag på 10 veckor inte har ett krav om att jag måste befinna mig på en specifik plats. Jag har inga lektioner, inga gruppträffar, inga tentor. Däremot kommer jag ju pligga på distans, men där sköter jag min egen tid och det är även på halvfart, så inte alls samma tempo som jag är van vid.

Är det nu livet börjar reda ut sig? Kan vi få börja landa nu och bygga framåt? Hittills har det varit mycket ett steg fram, fem steg bak. En ständig stress och ångest som jag inte vill ha i mitt liv. Jag vill få tillbaka lite livsglädje, ha inspiration, komma igång och fota och känna en vilja. En vilja att göra något, Inte ett måste, ett ständigt måste, klumpen som alltid finns i bröstkorgen kan få börja lösas upp. Sen förstår jag att allt kommer inte bli guld och gröna skogar för att vi flyttar, men närheten till föräldragården och skogen kommer lyfta en stor sten ifrån mig.

091217_217

Studentstressen

Att vara student innebär en helöt ny typ av stress för min del, först och främst den mest självklara. Kommer jag hinna klart med tentan, kommer den bli godkänd, hur ska jag hinna läsa all litteratur, hur ska jag kunna förstå all litteratur osv… Den listan kan göras lång.
Något jag förstod när jag började plugga, men som jag ändå kanske inte kunde greppa hela innebörden utav är pengarna. CSN blir man inte rik på, jag får ut runt 10.000:- i månaden, förutom i maj då endast halva den summan landar på mitt konto. I januari och augusti landar däremot runt 12-14.000:- hos mig. Ett rätt så vanligt CSN om man inte har barn eller tjänat mer på tidigare jobb. Ibland försökte jag även klämma in ett jobbpass eller två i månaden, jag jobbar som vikarie på Västerås förskolor, via deras bemanningstjänst. Det funkar riktigt smidigt, men tiden räcker inte till, för att relatera till den stressen jag nämnde längre upp.
Förutom att hyra, bil, mat, försäkringar, lån, hundmat osv ska betalas med hjälp av CSN och självklart Simons lön då våran ekonomi är så gemensam det går att få, så ska även studielitteraturen inhandlas. Den går absolut att låna, men jag vill äga böckerna själv, ifall de kommer behövas i examensarbetet, eller längre fram i mitt yrkesliv. Att ha en mur att falla tillbaka till, vissa böcker kommer även om och om igen i kurser. Så tjänar inget på böckerna i andrahandsvärde. Jag känner två som läser 1-2 terminer över mig, som jag brukar be om att få köpa böcker, och jag kollar även Campusbokhandeln som är ett nätverk med beganad och ny kurslitteratur.
I denna kurs jag läser nu, en 7.5 HP i helfart. Det betyder att den är 5 veckor lång bland annat, så landade kurslitteraturen på 1.762:-, om jag köper den ifrpn Campusbokhandeln. Närmare 2.000:- ifrån Adlibris. Väntar även svar ifrån mina bekanta om böcker ifrån dem, så denna summa kanske kan krympa något.
För det är även ett pusslande, pussla hit och dit, vrida och vända för att hitta billigast möjligast bok.
Notera även att detta är en av terminens fyra kurser, nu har de andra två inte varit fullt såhär dyra, även om båda landat på runt 1.000:- vardera,

Såhär ser min kundkorg ut i skrivande stund.

Jag vill absolut inte klaga med detta inlägg, utan jag är så glad över min chans att få studera till ett så givande yrke, men helt enkelt en förståelse för en stress jag inte tidigare visste fanns.
091217_217

FILLED WITH HOPE, FILLED WITH PRIDE

Det har inte hänt så mycket den senaste tiden, vilket också lett till att det ekar lite tomt här.
Har massa bilder kvar dock, vilket är superkul! Däremot finns inte riktigt orken där, den mesta energin går åt till skolan just nu. Är alltid lite mer i början och i slutet på en kurs, och när de desstom bara är 5 veckor långa så är det alltid i början eller i slutet.

En liten inblick i gårdagens lektion där vi målade med akvarell och pratade om estetiskt lärande och uttrycksformer i skolan. Läraren tryckte även hårt på kvalitet för kvantitet och vikten av att barnen fick arbeta med material i bra kvalitet. Därav att vi fick prova akvarell på bra och ‘sämre’ papper.
Imorgon väntas det torrpastell och kol, spännande!

Inför sommaren har jag valt att söka två kurser på distans, eftersom jag ännu inte vet hur det blir med jobb. Kurserna är akademiskt skrivande och kreativt skrivande, något jag kommer ha användning av. Två kurser på 7.5 HP och läses på halvfart, så de täcker sommarens 10 veckor, och ger mig även 100% CSN.
Nu är det bara väntan till 15 mars då beskedet kommer, inte så långt kvar iofs. Inte som när jag gick och väntade på beskedet om jag kommit in på Förskollärarprogrammet. Den var evighetslång.