091217_217

Molly

Blev en väldigt spontan fototur med syster igår, så passade på att ta några bilder på Molly också. Det är verkligen en utmaning, för helst är hon så nära mig som möjligt. Den sista bilden, när hon ligger ned, så låg jag på mage, hon kom och la sig och jag backade bak. Hon kom efter, så fortsatte vi så ett tag tills hon stannade kvar en liten stund.
Den övre har min syster lockat henne till sig, och sen har jag kallat tillbaka till mig.
Tog även ett gäng bilder på syrran, samt att det blev några på hennes hund, Iller. De kommer senare.

Nu har vi bott över en vecka i nya lägenheten, och trivs bra! Nästan alla kartonger är urplockade, men det finns en del småpill kvar. Diverse inredningsdetaljer som ska hitta sin plats och så, men tänker inte ha så bråttom med det. Låta saker och ting växa fram.

091217_217

Planering, drömmande, förhoppningar och mer planering

Vi planerar, förbättrar, drömmer och funderar. På allt känns det som, men egentligen är det flytt och bröllop som tar upp alla våra tankar för stunden. Denna tid, nästa månad, är lägenheten i Västerås bara ett minne, och livet i Fellingsbro har börjat. Om 3 månader vaknar vi idag upp på ett hotell i Örebro, efter att ha spenderat vår första natt som fru och man. Två så overkliga tankar, men ändå så riktiga.

Lägenheten går framåt, köket är klart sånär som på lite lister och målning av skafferidörrar. Badrummet saknar toalett (men finns enskild toa), och eventuellt tar vi bort badkar och gör om till dusch istället, men det får tiden utvisa. Vardagsrummet är helt klart. Målat och tapetserat. Sovrummet är målat och blir tapetserat i veckan. Garderobsrummet är spacklat och slipat och ska målas. Hallen är gipsad, och spacklad och ska målas. Mitt i allt fix hittade vi ett litet utrymme på kanske 150x60cm där vi ska skapa klädochskoförvaring i hallen. Hatthylla ska sättas in, skohyllor ska byggas, men först måste det gipsas, spacklas och målas där. Lägenheten är dock helt beboelig nu, vi kan flytta in.
Förutom att internet behöver ordnas, vilket kan ta någon vecka till då lite sladdar måste bytas ut. Planen är dock att flyttlasset ska gå om en vecka.

Bröllopet går framåt det med, just nu väntar vi in svar ifrån alla inbjudna, därefter kan mat osv börja räknas på. Allt är dock redan bestämt, men återstår en del funderingar om hur själva dagen ska utformas. Hur kvällen ska vara, ska vi ha några lekar? Vad får gästerna underhålla sig med när vi fotograferas? Lite sådana frågor.

Gjorde även min sista skoldag igår, helt overkligt att jag på 10 veckor inte har ett krav om att jag måste befinna mig på en specifik plats. Jag har inga lektioner, inga gruppträffar, inga tentor. Däremot kommer jag ju pligga på distans, men där sköter jag min egen tid och det är även på halvfart, så inte alls samma tempo som jag är van vid.

Är det nu livet börjar reda ut sig? Kan vi få börja landa nu och bygga framåt? Hittills har det varit mycket ett steg fram, fem steg bak. En ständig stress och ångest som jag inte vill ha i mitt liv. Jag vill få tillbaka lite livsglädje, ha inspiration, komma igång och fota och känna en vilja. En vilja att göra något, Inte ett måste, ett ständigt måste, klumpen som alltid finns i bröstkorgen kan få börja lösas upp. Sen förstår jag att allt kommer inte bli guld och gröna skogar för att vi flyttar, men närheten till föräldragården och skogen kommer lyfta en stor sten ifrån mig.

091217_217

Inte vilken dag som helst!

Idag är det inte vilken dag som helst, utan vår lilla Molly fyller 3 år!
Strax mer än ett år har hon bott hos oss, innan dess hos Simons lillasyster Jasmin. Så har varit med och träffat henne som valp, hennes pappa, mamma, och de flesta syskon.
Redan när hennes mamma Flugan hade sin första kull för flera år sedan var jag sugen på en liten fluffig, men Simon sa nej. Och då räckte det med en hund. Men när pga en del olika omständigheter kunde inte Molly bo kvar hos Jasmin, och eftersom vi hade varit hundvakt till henne flera gånger, visste att hon och Flippa funkade ihop och vi var människor hon kände så fick hon komma till oss. Inte ångrat mig en sekund, även om hon har ett ordentligt humör, och kaxighet passande en elefant storleksmässigt så är hon ändå underbart härligt go.

091217_217

Tågtrip till Stockholm!

Igår åkte vi till Stockholm och firade Simons mamma lite i efterskott, samt morsdag för henne lite i förskott. Simons ena bror, samt lillasyster med respektive var med.
Vi började med att äta god mat på Sjätte tunnan.


God mat, trevligt sällskap, och mysiga lokaler, kan man begära så mycket mer?

Efter Sjätte tunnan gick vi till Medusa, men stannade inte längre. Lokalerna och musiken föll oss inte riktigt i smaken. Däremot klev vi in på Aifur.


Stämningen går inte att beskriva, den är helt underbar! Livemusik, människor som stampar takten, personal som är otroligt glada och framåt och miljö som får en att smälta lite. Det känns som sommarkvällarna ute på marknader.

Efter Aifur fick vi skynda oss till tåget för att hinna hem till Västerås igen, och väl i Västerås hamnade vi på Pitchers där vi mötte gamla bekanta och blev kvar en timme eller två.

091217_217

Han och jag = Vi

Den 2 september iår kommer jag att bli någons fru. Inte vem som helsts fru heller, utan Simon’s fru.
Vi kommer att gifta oss, under en stor ek på mina föräldrars mark. Inbjudningarna är utskickade till sammanlagt 57 personer, 24 hushåll.
Det känns otroligt, underbart och mäktigt. I 8 år har vi varit ett par, och med flytten till Fellingsbro, så känns det så rätt att göra det här. Vi kommer iväg, vi får smaka på kakan vi alltid har drömt om och vi blir vi på riktigt, på papper.

Jag har varit och provat brudklänningar, för att veta vilken modell som kommer passa mig, och klänningen till vänster blev såklart en kärlek. Dock inte en kärlek värd 13.000:-. Detta är mer än vad maten på bröllopet är budgeterat för. Däremot fick jag ett hum om vad jag vill ha för klänning, så jag gick hem, drog en chansning och beställde klänning ifrån internet. Måttanpassad såklart, och på väg. Längtar tills jag kan prova den!
Kände mig dock i en marshmallow i klänningarna ovanför, det var tyg och fluff överallt. Det var en halv vetenskap att kliva i klänningarna, och en ständig oro att klumpiga jag skulle lyckas ha sönder någon av dem!
Klänningen till höger är dock inte åtsnörd ordentligt när jag tog bilden, men även den otroligt fin, men även den långt över budget tyvärr.

091217_217

Andas frisk luft

Jag gav mig själv en andningspaus mitt i en hitills stressigaste kursen vi har haft och åkte hem till mina föräldrar.
Väl behövt, och skönt att få komma ut på landet och få lite frisk luft! Har haft en stressig period de senaste veckorna, och inte alls kunnat åka ut så pass mycket som jag velat. Eller egentligen knappt alls. Hundarna njöt, jag njöt och pratade öronen av min stackars mor.

Flippa gick loss på en, två eller ett gäng pinnar, med tre nyfikna par ögon som följde henne väldigt noga.

Njöt även av en tur bakom min fina! Snart kommer en dröm bli sann, när det handlar om den utsikt man får ifrån vagnen bakom hans fina rumpa!

 

091217_217

Dagens sällskap

Idag umgås jag med dessa tre tjejer. Två av de är iofs mitt standard sällskap, men Rema, upp till höger är vi hundvakt åt över dagen.
S reagerade i telefon när jag kallade henne valpen, minns jag rätt är hon iaf 3, eller äldre nu. Hon flyttade hem till min syster som 9 månaders ‘valp’, och sedan dess varit ‘valpen’, för mig.

I förrgår var jag med min syster ned till Optimus Gym här i Västerås. Som försenad födelsedagspresent av min syster fick jag ett klippkort på gymmet på 20 gånger, tanken är att jag ska gymma 2 gånger i veckan. Även försöka komma igång med simmandet också, igen.
Idag mår dock mina axlar, och mina bröstmuskler sådär, om jag ska vara ärlig. På ett bra vis. Kan dock inte höja armarna över huvudet, och skulle göra mina 50 situps idag (hemläxa från gymägaren), och de sista 10 gjorde ont. Kändes som om jag skulle sträcka magmuskeln, en ovan känsla för min del. Det är skönt dock att vara igång, och att ha min syster som drar med mig, för jag klarar inte att dra med mig själv helt enkelt.

091217_217

In a dream one more day

Mina fina flickor.
Måste dock medge att bilden är manipulerad, och de stod inte sådär fint bredvid varandra när bilden togs. Flippa skulle aldrig låta Molly ha en pinne för sig själv, utan skogens alla pinnar är Flippas.
Grundbilden är den på Flippa, sedan har jag lagt in Molly i efterhand.

Jag och S var ut i skogen och hjälpte hans lillebror fixa sitt läger inför Eleria, som startade igår. I söndags var vi ut och satte upp allting, och jag passade på att fota hundarna lite, och få lufta kameran. Det blir bara allt mer sällan, men i juni hoppas jag detta kommer ändras, för då kommer en stor förändring ske i mitt och S’s liv.

091217_217

Kalabalik

Gårdagen började med att jag lyckades tappa och ha sönder två assieter och en djup tallrik. Sådär lagom kul, speciellt eftersom tallriksförrådet har krympt redan sedan tidigare.
Därefter började Molly spy, och inte lite heller. Spyandet fortsatte hela dagen, så hundarna fick följa med till Fellingsbro under eftermiddagen då vi skulle lämna av en bäddsoffa vi köpt (bortskänkes till och med!).

”Köpt” soffa.

Efter att soffan var lämnad fick vi bråttom tillbaka med hyrsläpet till Västerås. Det skulle vara tillbaka till stängning, 22.00.
Runt halv tio ringer jag macken och berättar att vi är på väg, vi ligger på motorvägen, vi kommer sladda in på minuten på macken. Får ett väldigt rakt svar i telefon ‘Vi stänger 10’. Gasa på ytterligare lite då, hade hoppats på lite serviceminded svar med till exempel ‘Jag är ändå kvar en kvart efter stängning, knacka på när ni kommer så löser vi det’.
Lyckas komma fram 22.03. Hela macken är nedsläckt, ser dock att det lyser i personalutrymmet, så människan är kvar på plats. Ställer av släpet och åker hem, får åka tillbaka och lämna nycklar m.m dagen därpå. När Simon kom in imorse hade personalen från kvällen innan skrivit en lapp där det stod att vi ställt av släpet men kommer in med nycklar sen. I min service-hjärna hade han väl lika gärna kunnat stoppa ut huvudet och sagt att han tar sladd osv och fixar det, eftersom han ändå var där. Sen förstår jag absolut att han vill hem osv, men det var inte heller så att han gick medan vi var kvar. Som tur är fick vi ingen förseningsavgift utan en kommentar om att det är ju verkligen skillnad beroende på vilken personal man möter (kommentar av personalen från imorse).
Hem, och ta ut hundarna, som är pigga, kommer in och Molly blir helt loj. Gömmer sig under byrå, vill inte äta, inte dricka, ingenting. Ligger till och med på husses bröstkort. Ringer Strömsholm, fick en del tips och kokar iordning vätskeersättning, samt vit torsk. Får i Molly lite vatten och ersättning, efter någon timme börjar hon smått vara nyfiken på maten. Har henne i buren bredvid sängen under natten, med sin matskål. Jag vaknar till och från under hela natten och kontrollerar henne, och när jag ser att hon ätit upp sin mat och inte spytt något mer får hon komma upp i sängen. Imorse var hon sitt vanliga pigga, glada jag, så skönt! Var dock rätt orolig där igårkväll.
091217_217

Det här med att blogga, ha inspiration och motivation…

Jag gillar verkligen att blogga, det är skönt att få skriva av sig, att få dela med sig och att få skapa. För både skrivandet och bilderna till inlägget är ett skapande.
Däremot slås jag (ofta) av tanken ‘Jag är snart 30 år och här sitter jag och bloggar, det är så pinsamt’, och jag hatar den tanken!
Varför skulle det vara pinsamt? Är det något jag tycker om, som inte är skadligt för någon (förhoppningsvis tvärtom) och som ger mig något tillbaka så är det bara att köra på!
Tyvärr funkar ju inte alltid människans hjärna så, hela tiden maler hjärnan på med tankar som ‘Vem har intresse för detta?’ och ‘Varför skulle någon bry sig?’.
Väldigt onödiga och självnedlåtande tankar, inget jag ska tänka, men som ändå kommer med osäkerheten.
Nu är det dock dags att sparka ut de tankarna genom fönstret och försöka komma igång, för för första gången på väldigt länge känner jag lite inspiration och motivation. Jag vill ta upp kameran och gå ut och fota, jag vill skapa, skriva. På Fabebook har jag gått med i några bloggrupper för inspiration och jag börjar känna lite av en vilja.
Jag kommer nog dock gå på sparlåga fram till juni, då flytten till Fellingsbro sker, för det är nämligen det som jag tror får mig att tändas igen.
Att få skogen nära, att få ett hem där vi får plats, nära till föräldragården och hästarna, kunna låta hundarna springa av sig i skogen och få lite av den där nära och lilla känslan som en ‘byhåla’ faktiskt ger. Att dessutom Fellingsbro är den ort min pappa är född och till stor del uppväxt på gör det bara mer spännande!
Allt är så stort, och anonymt i en stor stad som Västerås. Jag har provat, och storstaden är inte min grej. Den tog död på mig för att vara ärlig. Allt det som är jag försvann bit för bit.
I juni börjar nästa kapitel, och jag längtar!
Planering av kök på IKEA. Att själv få välja var lådor osv skulle vara, att få planera efter oss var helt otroligt!
Redan nu är det påbörjat, en vägg målad, golv i köket lagt, och själva köket (då vi byter ut det gamla) kommer ifrån IKEA vilken dag som helst, så kommer Simon sätta in det.
Att flytta till Fellingsbro ger mig även möjligheter inom fotandet som jag nog inte riktigt förstått ännu, och hitills bara kunnat drömma om. Jag ska inte ropa hej än, men planera och vrida och vända lite går alltid!
Avslutar med en bild på golvet i köket. Skitigt, dammigt, men helt nylagt! Anledningen till lortigheten kommer ifrån att Simon spacklar några av väggarna, och allt vi hade att torka med för stunden var en svamp.