091217_217

Bits and pieces


En bild på Fia ifrån i söndags.

Saker och ting börjar komma lite på plats. Möjligheten till en fotostudio öppnar upp sig. Jag har även talat med vårdcentralen om 2 viktiga saker som jag tänkt på länge men aldrig fått tummen ur att göra något åt. Otroligt skönt att ha tagit första steget!
Även några beslut om hem och gamla lägenheten tagna Då jag hade misstänkt magsjuka förra helgen blev inte lägenheten i Västerås städad som den skulle. Nu börjar jag och Simon känna paniken krypa in på oss, så vi bokade flyttstäd i sista minuten idag. Får väl bli en tidig bröllopspresent åt oss själva! Helt värt det, börjar lära mig att försöka sålla bort så mycket som möjligt som kan göra mig stressad. För jag stressar för mycket. Över allt.

Nej, nu ska jag sätta igång att försöka få lite mer ordning på vårt nya fina palats!

091217_217

Molly

Blev en väldigt spontan fototur med syster igår, så passade på att ta några bilder på Molly också. Det är verkligen en utmaning, för helst är hon så nära mig som möjligt. Den sista bilden, när hon ligger ned, så låg jag på mage, hon kom och la sig och jag backade bak. Hon kom efter, så fortsatte vi så ett tag tills hon stannade kvar en liten stund.
Den övre har min syster lockat henne till sig, och sen har jag kallat tillbaka till mig.
Tog även ett gäng bilder på syrran, samt att det blev några på hennes hund, Iller. De kommer senare.

Nu har vi bott över en vecka i nya lägenheten, och trivs bra! Nästan alla kartonger är urplockade, men det finns en del småpill kvar. Diverse inredningsdetaljer som ska hitta sin plats och så, men tänker inte ha så bråttom med det. Låta saker och ting växa fram.

091217_217

Planering, drömmande, förhoppningar och mer planering

Vi planerar, förbättrar, drömmer och funderar. På allt känns det som, men egentligen är det flytt och bröllop som tar upp alla våra tankar för stunden. Denna tid, nästa månad, är lägenheten i Västerås bara ett minne, och livet i Fellingsbro har börjat. Om 3 månader vaknar vi idag upp på ett hotell i Örebro, efter att ha spenderat vår första natt som fru och man. Två så overkliga tankar, men ändå så riktiga.

Lägenheten går framåt, köket är klart sånär som på lite lister och målning av skafferidörrar. Badrummet saknar toalett (men finns enskild toa), och eventuellt tar vi bort badkar och gör om till dusch istället, men det får tiden utvisa. Vardagsrummet är helt klart. Målat och tapetserat. Sovrummet är målat och blir tapetserat i veckan. Garderobsrummet är spacklat och slipat och ska målas. Hallen är gipsad, och spacklad och ska målas. Mitt i allt fix hittade vi ett litet utrymme på kanske 150x60cm där vi ska skapa klädochskoförvaring i hallen. Hatthylla ska sättas in, skohyllor ska byggas, men först måste det gipsas, spacklas och målas där. Lägenheten är dock helt beboelig nu, vi kan flytta in.
Förutom att internet behöver ordnas, vilket kan ta någon vecka till då lite sladdar måste bytas ut. Planen är dock att flyttlasset ska gå om en vecka.

Bröllopet går framåt det med, just nu väntar vi in svar ifrån alla inbjudna, därefter kan mat osv börja räknas på. Allt är dock redan bestämt, men återstår en del funderingar om hur själva dagen ska utformas. Hur kvällen ska vara, ska vi ha några lekar? Vad får gästerna underhålla sig med när vi fotograferas? Lite sådana frågor.

Gjorde även min sista skoldag igår, helt overkligt att jag på 10 veckor inte har ett krav om att jag måste befinna mig på en specifik plats. Jag har inga lektioner, inga gruppträffar, inga tentor. Däremot kommer jag ju pligga på distans, men där sköter jag min egen tid och det är även på halvfart, så inte alls samma tempo som jag är van vid.

Är det nu livet börjar reda ut sig? Kan vi få börja landa nu och bygga framåt? Hittills har det varit mycket ett steg fram, fem steg bak. En ständig stress och ångest som jag inte vill ha i mitt liv. Jag vill få tillbaka lite livsglädje, ha inspiration, komma igång och fota och känna en vilja. En vilja att göra något, Inte ett måste, ett ständigt måste, klumpen som alltid finns i bröstkorgen kan få börja lösas upp. Sen förstår jag att allt kommer inte bli guld och gröna skogar för att vi flyttar, men närheten till föräldragården och skogen kommer lyfta en stor sten ifrån mig.